Begravningspastoral
Begravningspastoral
Policydokument för Lindome församling, Svenska kyrkan
 
I begravningsgudstjänsten tar församlingen och de sörjande avsked och överlämnar den som har dött åt Guds barmhärtighet. Kyrkan tror och bekänner att Jesus Kristus genom sin död har burit människans död och genom sin uppståndelse segrat över döden och öppnat vägen till det eviga livet.
Vid begravningsgudstjänsten kommer såväl sorgen och dödens allvar som hoppet och uppståndelsens ljus till uttryck. Det blir samtidigt en påminnelse för de närvarande att själva besinna sig inför livets frågor och dödens allvar.
Den dubbelhet av död och liv, mörker och ljus som finns i varje människas liv och i korsets evangelium sätter således sin prägel på begravningen, men sorgen och döden får en ny och annorlunda karaktär, när den bärs upp av uppståndelsens och den himmelska lovsångens ton. (KO 24 kap, Inledningstext)

 
Den pastorala omsorgen i samband med dödsfallet och begravningsgudstjänsten är en viktig del av kyrkans själavård. Begravningsgudstjänsten och de naturliga tillfällen till samtal som ges i samband med dödsfallet är viktiga tillfällen som ofta kan få stor betydelse för sorgearbetet. Till vägledning för anhöriga, kyrkans företrädare och begravningsbyråer har följande riktlinjer antagits för Lindome församling.
 
1. Det är angeläget att församlingen så snart som möjligt får kännedom om dödsfallet. Vanligen vänder sig de anhöriga först till en begravningsbyrå. Byrån bör då så snart som möjligt meddela dödsfallet till pastorsexpedition. Detta gäller även i de fall där begravningen skall äga rum i annan församling eller i annan ordning.
 
2. Själaringning görs utifrån önskemål av anhöriga i allmänhet samma dag som dödsfallet anmäls eller första arbetsdagen efter anmälningsdagen kl 11.00 i Lindome kyrka. Då det är gudstjänst kl 11.00 kan ringningen efter information till anhöriga flyttas till efter gudstjänsten. Expeditionen meddelar vaktmästare om själaringning.
Själaringning för personer som vid dödsfallet tillhör annan församling kan förekomma efter framställd önskan om detta. Däremot görs inte själaringning om den avlidne inte tillhör Svenska kyrkan (se p. 10 nedan).

 
3. Tacksägelse görs i regel första söndag efter att anmälan om dödsfallet gjorts till expeditionen. Tacksägelse kan göras även för personer som vid tillfället för dödsfallet tillhör en annan församling. Var den döde inte medlem i Svenska kyrkan görs inte tacksägelse (se p 10 nedan).

 
4. Begravningar äger oftast rum måndag-fredag kl 11 ( jordbegravning eller kremationsbegravning) kl 13 (kremationsbegravning).

 
5. Anhöriga som själva önskar medverka i förberedelserna för begravningen skall i möjligaste utsträckning få hjälp av kyrkans personal.

 
6. I allmänhet kontaktar anhöriga en begravningsbyrå som hjälper till med praktiska göromål. Byrån måste ta hänsyn såväl till anhörigas önskemål som församlingens policy, formulerat främst i detta dokument.
Tjänstgörande präst har alltid det yttersta ansvaret för gudstjänstens utformning och är skyldig att följa den ordning för Begravningsgudstjänst som är angiven i Den Svenska Kyrkohandboken. Enligt Kyrkohandboken är begravningen en offentlig gudstjänst som skall utformas så att den har en klart kristen prägel. Samtidigt firas begravningsgudstjänsten i en livssituation som för de anhöriga är starkt emotionellt laddad. Öppenhet och förståelse för de anhörigas synpunkter är viktigt och självklart så länge dessa går att förena med gudstjänstens huvudsyfte att vara just förkunnelse av evangelium. Om det finns önskemål som ligger utanför Kyrkohandbokens anvisningar skall tjänstgörande präst rådgöra med kyrkoherden om dessa är förenliga med kyrkans tro och lära och församlingens policy. En begravningshögtid är inte enbart ett avsked, en minnes- och tacksägelsehögtid runt en anförvant. Det är en gudstjänst inför Guds Ord om livets gåva och ansvar där vi får hämta tröst och kraft och där det kristna evighetshoppet görs levande. En efterföljande minnesstund i t ex församlingshemmet kan ha den avlidnes minne i centrum men en kristen gudstjänst har alltid sitt centrum i Jesus Kristus.
 
7. Kyrkoherden har huvudansvaret för all gudstjänstverksamhet. Kyrkomusikern har det övergripande ansvaret för den musikaliska utformningen. Gränsen för vad som kan anses vara lämplig musik kan ibland var svår att dra. Vi har enats om följande riktlinjer:
a. Tjänstgörande präst skall snarast efter anmälan till församlingsexpeditionen om begravning kontakta anhöriga. Vanligen skall ett personligt möte äga rum, i hemmet eller på annan plats. Endast i undantagsfall, när t ex avstånden är för stora, kan samtalet ske per telefon. Samtalet bör präglas av omsorg om de sörjande. En del av samtalet handlar om utformningen av begravningsgudstjänsten.
Planeringssamtal som prästen kan ha haft bör på bästa sätt samordnas med församlingens musiker.
Stor hänsyn bör tas till anhörigas önskemål, men beslut om psalmval ligger hos tjänstgörande präst. När önskemål om psalmer och musik lämnas till begravningsbyrån skall det klargöras att frågan tas upp i samband med prästens och musikerns kontakt med sorgehuset. När psalmkort skall tryckas skall tjänstgörande präst ansvara för att psalmerna meddelas och musikern ansvara för övrig musik meddelas till begravningsbyrån i god tid.
 
b. Frågan om lämplig musik vid en kyrklig begravning handlar inte om instrumentval, rytm eller musikstil. Musiken måste således inte utföras med orgel eller var utslätad, stillsam eller särskilt högtidlig. Kyrkans musik har en stor skattkammare att ösa ur. I de fall mindre lämplig musik önskas bör kyrkomusiker och präst försöka föreslå alternativ som bättre passar in i gudstjänsten. En kyrkomusiker kan inte åläggas att framföra ett musikstycke som han/hon finner olämpligt eller där inövning kräver alltför stor insats.
 
c. Beträffande ren instrumentalmusik (musik utan text) tillämpas en generös praxis. Musiken måste inte nödvändigtvis vara skriven för kyrkliga ändamål, men måste gå att framföra på tillgängliga instrument och får inte associeras med text som strider mot kyrkans budskap. Texterna i solosånger bör helst vara grundade i det kristna budskapet så att sångtexterna står i samklang med aktens karaktär av gudstjänst. Vissa sånger och visor kan även sjungas/spelas i samband med en efterföljande minnesstund.
 
d. Ibland finns önskemål om att som solomusik få spela förinspelad musik från exempelvis en CD-skiva el. dyl. Viktigt är först och främst att musiken inte går emot kyrkans tro, men även att hänsyn tages till de kraftiga känslor som kan komma vid begravningsgudstjänsten eller längre fram då denna musik återkommer.

8. Vid jordbegravning avslutas begravningsgudstjänsten i första hand vid graven. Vid dåligt väder eller då anhöriga ej kan vara med vid graven kan ett första avsked med kort varsel förläggas till kyrkan/Cederhuset. Därefter följs kistan till graven för sänkning och fridslysning av prästen. Processionsbärning är en del i begravningsgudstjänsten och sker från kyrkan/Cederhus till gravplatsen med hjälp av bärare. Begravningsbyrå och församling bör gemensamt verka för att denna processionsbärning i görligaste mån sker med anhöriga, så att arvoderade bärare endast anlitas i undantagsfall. Kistsänkare kan användas i flertalet gravar som ej har ram. Denna kan vara en hjälp för sorgehusets bärare samt vid avskedet då gravdjupet kan upplevas främmande.
 
9. Med hänsyn taget till vad som är känt beträffande sorgearbetet för nära anhöriga, bör avsked vid jordbegravning ske på kyrkogården och inte i kyrkan. ”Det är ännu ett tecken på hur människor förtränger döden som verklighet, när de med olika motiveringar söker undvika avskedet vid en öppen grav. Själavårdserfarenheten visar att det för sorgearbetet är viktigt att de närstående är med i dödens alla faser. Att så att säga skydda de sörjande från det slutliga avskedets smärta är därför missriktad omsorg och hjälpsamhet”. (Ur ”Ett biskopsbrev om död och begravning”). Präst erbjuder anhöriga medverkan vid urnsättning.
 
10. När någon inte tillhör Svenska kyrkan bör det tolkas som ett uttryck för att vederbörande inte önskar en kyrklig begravning. Den dödes önskan skall respekteras.
Enligt KO 42 kap. § 9 framgår att En begravningsgudstjänst får även hållas för den som inte tillhör Svenska kyrkan, om det finns särskilda skäl och är förenligt med den avlidnes önskan. Det ligger på kyrkoherdes ansvar att avgöra detta från fall till fall. Kostnad med clearingavgift gånger tre bekostas av dödsboet
Begravningsgudstjänst i Svenska kyrkans ordning kan dock förekomma i de fall där den avlidne, inte tillhört Svenska kyrkan, men någon av våra nordiska systerkyrkor eller annat samfund som Svenska kyrkan har full kyrkogemenskap med.
 
11. När en präst från en annan församling anlitas för begravningsgudstjänsten, eller när kyrkorummet upplåts för begravningsgudstjänst i annan ordning, skall berörda personer få kännedom om innehållet i denna policy så att den kan ligga till grund för begravningsgudstjänster i Lindome församling.
 
Antaget av kyrkoherden 2009-04-23, efter samråd med präster och musiker och i samråd med Kyrkorådet i Lindome församling (§ 66/09).

Tillägg Kykrorådet (43§12):
Kostnadsfri begravningsgudstjänst erbjuds medlemmar i Lindome församling, medlemmar i kyrkan som omfattas av Borgåöverenskommelsen inom 2 år från det de flyttat till Sverige, samt medlemmar i församlingen där clearing kan ske.


Cookies