A. Jönnson om kyrkan


Detta är den ordagranna nedteckningen av den skrift som min far, Walter Åshammar fick sig tillägnad av hembygdsforskaren Alfred Jönsson i Lindome. Jag skriver precis så som Alfred själv gjorde och ändrar inte ett ord eller stavning. Detta är en bit kulturhistoria.

DEN GAMLA KYRKAN

var väl nybyggd senast under 15- men kanske under 1400-talet. År 1669 skall den hava blivit tillbyggd. På södra sidan var vapenhus och längre åt öster var även en låg ingångsdörr, och den kallades prästdörren. Den användes endast av prästen och klockaren. På denna sida var fyra fönster och ett mindre sådant över prästdörren. På norra sidan var ej ingång men fem fönster.
Kyrkan var 45 alnar (ungefär 27 m) lång -en aln 592 c.m.- och 19 aln. (ungefär 112 m) bred. Bredden var anmärkningsvärd. Äldre hallandskyrkor hade ej gärna mer än 12, 14 ell. 15 alnar i bredd.
Kyrkans väggar voro låga, men takres-ningen var hög. Koret var halvrunt. Kyrkans tak var täckt med spån, men tornet med koppar.
Tornet blev uppfört 1729. Över tornluckorna på västra sidan stod: ANNO över luckorna, och under dessa 1729. Årtalet finnes ännu.
Tornets överbyggnad var underst kupol-formad och däröver vidtog själva spiran. Denna slutade överst med en lång järnstång. Under denna satt ett klot -världsglob- av kopparplåt, över en aln i diameter. Över klotet var en väderflöjel av järnplåt c.a. 12 aln lång och en halv aln hög, och i denna var uthugget: LINDOME. Jag såg dessa föremål ligga på kyrkogården sedan tornspiran var nedtagen. Tornet skall 1729 hava blivit uppfört av två byggmästare, den ene i sten och den andre i trä -överbyggnaden-. Båda skall hava haft tyska namn och troligen voro de från Göteborg. Så har Sigurd Ohlsson i Knipered meddelat mig. -Tornet var täckt med koppar.


KYRKAN INUTI

Gångarna i kyrkan voro laggda av täljsten och koret hade även golv av täljsten, men i bänkarna tror jag var trägolv. Taket hade "tunn-form" och var målat i ljusblå färg. Taket kallade man himlinga. Predikstolen hade sin plats vid norra väggen med sakristia nerunder. Den hade bildhuggeri i gammal stil. Altartavlan -den samma som finnes i den nya kyrkan- anskaffades 1838. Den äldre skall enligt Bexell 1818 hava föreställt "Kristus undervisande apostlarna till Evangelii allmänna utbredande", och med tidsunderrättelse: "Rege Carolo XI, Episcopo Johanne Carlberg." Mera härom längre fram. Orgelverket skall hava blivit anskaffat på 1780-t. (förut fanns ej sådant). Det bestod av "12 stämmor med bihang".
Vid södra sidan i koret var en bänk rym-mande 3 ell. 4 personer. Den hade fast bordskiva. I fordom tid när orgel ej fanns i kyrkan, hade klockaren sin plats i denna bänk och härifrån ledde han psalmsången. Efter det orgel anskaffats, fick bänken eller klåkarestån, som folket kallade den stå kvar i koret omkr. 100 år eller så länge kyrkan ägde bestånd. Under sista tiden användes bänken vid anteckning till nattvardsgång. Söndagen före en nattvardsgång tog klockaren efter gudstjänstens slut plats i denna bänk och antecknade dem som anmälde sig till nattvardsgång.
I min barndom såg jag själv hur detta tillgick.

DEN GAMLA KYRKANS SISTA TID

I slutet av 1870-talet började Lindome församling att överlägga om reparation av kyrkan, ty den började att bli bristfällig. Det var spånen på taket som här o. var, var skadad av röta och vid regnväder blev det dropp i kyrkan.
Tre förslag kommo fram,
1) reparation, och främst påläggning av bättre taktäckningsmateriell. Men så ansågs kyrkan, isynnerhet av prästerna att vara för liten.
2) Var ett förslag att låta kyrkans murar vara orörda men bygga till den i kors-form i östra delen, så skulle utrymmet bliva större. Men detta förslag vann inte alls församlingens bifall.
3) detta förslag var att riva ned kyrkan med undantag av tornet, och låta uppföra en ny. Detta förslag ansåg dock största delen av församlingen bliva för dyrbart. Och så förflöt några år och något beslut i frågan blev ej fattat.

Elis Daniel Heüman född d. 7 mars 1859. Prästvigd efter dispens kort efter han fyllt 22 år 1881, o. förordnad till preb. Vice pastor i Tölö pastorat med tillträde den 1 maj samma år. Han var dotterson till biskop Björck i Göteborg. E.D. Heüman blev framdeles hovpredikant och kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stockholm.
Han avled d. 6 aug. 1908, 49 år gammal.

Det var under denne unge och synnerligen energiske prästmans ämbetstid här, som Lindome församling fattade beslut om att nybygga kyrkan.
Min fader berättade att 1882 efter en passionspred. var kyrkostämma utlyst för överläggning i byggnadsfrågan. En byggmästare Severin Svensson, då ägare till Borgås egendom i Tölö, var även närvarande. Ritningar voro även tillgängliga och dessa stiftade man upp på läktarbarriären så att de närvarande skulle få se hur den nya kyrkan skulle komma att se ut. Byggmästaren lämnade även förklaringar till ritningarna och till sist sade han att en nybyggnad kommer ej att överstiga 50.000 kronor.
Men inför denna, i den tiden mycket höga penningsumma baxnade de närv. Och denna dag blev intet beslut fattat.
Frågan fick således ligga till sig, men dock ej så länge, ty redan på eftersommaren samma år, vid en kyrkostämma fattade man det av pastor Heüman ivrigt förordade beslutet om en nybyggnad av kyrkan.
Och fjärde Böndagen den 15 oktober 1882 förrättades gudstjänst sista gången i den gamla kyrkan.
Kyrkan var vid denna tid socknens äldsta byggnadsminne, och det gick många äldre Lind.boar hårt och kännbart till hjärtat att den skulle rivas ned.. Generation efter generation hade under århundraden samlats inom dess vigda murar. Tecknaren av denna uppsats gick under tiden 1882 - 84 i folkskolan, och vi pojkar voro ofta under rasterna uppe vid kyrkan och såg på vad där förehades. Första dagen när förberedelser för rivningen skulle vidtagas, voro vi på kyrkogården en stund om middag. Då höll man på med att flytta undan Linderots och Lindbergs gravmonument. Dessa lågo så nära kyrkan att man fruktade att de skulle bliva skadade under byggnadsarbetet. Johannes Johansson i Hassungared var kyrkovärd, och han hade några män till hjälp. Genom ovarsamhet blev Linderots gravhäll spräckt till stor bedrövelse för Joh.s Johansson.
I november 1882 nedrevs den gamla kyrkan. Detta arbete hade en person, Johannes Olsson, bosatt i en stuga där Robert Gustafssons affärsfastighet nu är belägen (nuv. Konditorivägen/LÅ anm.), av entreprenören åtagit sig för 300 kronor.
Det visade sig nu att murarna voro av så solid beskaffenhet att krut måste ålilas på en del ställen för att kunna bräcka dem.
All byggnadsmaterial, såsom trävirke, kopparplåt, fönsterglas m.m. tillföll entre-prenören, men ej de lösa inre inventarierna.
Stenen efter kyrkans murar, användes till grundmur (under jord) för den nya kyrkan.

DEN NYA KYRKANS UPPFÖRANDE

Arkitekten Adrian Pettersson i Göteborg hade gjort upp ritningarna till den nya kyrkan och till den nya tornspiran.
Byggnadsarbetet överlämnades till byggmästaren Severin Svensson i Borgås. Entrepenadsumman för själva kyrkan var 41.990 kronor samt för den nya tornspiran dessutom 5.000 kronor.
Byggmästare Svensson var född 1834 i en backstuga i Lindome. Arbetade i tidig ungdom vid Anderstorps fabrik Kom sedan i murarlära i Göteborg, blev verkmästare och omsider egen byggmästare. -Inköpte Borgås omkr. 1880.
Entreprenören skulle tillsläppa alla materialier, men hemm.ägarna skulle utföra all körning och torpare skulle utföra dagsverken vid bygget. Körningen för bönderna blev ihängande. Det var gråsten samt grus och vatten för murbruk, och tegelsten och kalk fr. Göteborg, ävensom alla materialier av trä, därav en stor del fr. Göteborg m.m.
Under byggnadstiden höllos gudstjänsterna för Lindome församling i Älvsåkers kyrka, två gudstjänster i Älvsåker varje söndag, först för den ena församlingen och sedan för den andra. Dessutom höllos andaktsstunder i Hällesåkers skolhus.
Tornet var lämnat orört vid kyrkans rivning, o. ringning kunde ske vid dödsfall till omkr. den 1 maj 1884.
Sist i november 1882 började man på med grundarbetet för den nya kyrkan. Grunden lades både djup och bred. Man grävde en kanalliknande grav i kyrkans form, minst 5 alnar bred och minst 4 ell. 42 alnar djup.
På norra sidan av kyrkan hade man jordat lik nära intill kyrkans vägg,. När man grävde graven för grundmuren, påträffade man dels en myckenhet ben, samt åtskilliga kistor vilka ej voro förmultnade. Dessa måste man taga upp och jorda på annat ställe.
All jord som erhölls när grundgraven grävdes, körde man norrut och planerade med densamma det nya kyrkogårdsområdet norr om den gamla kyrkogården.
Under hela året 1883 drevs byggnadsarbetet intensivt. Kyrkans murar äro till undre delen uppförda av gråsten och till övre delen mest av tegel.
Gråsten till murarna sprängdes och kilades dels vid Sintorp o. dels vid lägenheterna Lia, Småland o. Klammet.
Ledare för byggnadsarbetet var en ung man, Samuel Svensson, son till byggmästare Svensson i Borgås. Av mureriarbetarna voro gråstensmurarena fr. andra orter, men tegelstensmurarena voro fr. Lindome o. Älvsåker. Snickare som utförde allt inre snickeriarbete i kyrkan voro från Lindome, men predikstolen och altaruppsatsen blevo förfärdigade vid en verkstad i Göteborg.
För att få upp sten och murbruk på ställningen, hade man byggt en stark brygga av trä på norra sidan. Den började på kyrkogården minst 30 meter el. mer norr om kyrkan. Stigningen blev således ej stark. Stenen lastades på en s.k. stenbjörn med trärulle under. Denna drogs uppför bryggan, antingen med vindspel eller stundom av omkr. 10 man med lina, lagd i block. Stenbjörnen hade armar och en man styrde den.
Ställningen runt kyrkan var så stark att man kunde föra stenbjörnen, lastad med en stor gråsten runt om kyrkan, ell. Dit man ville ha den.
I kyrkans murar äro en hel del ankarjärn inmurade. Längden var ca. 10 alnar med mindre vinklar åt två håll i ändarna. Bredden var 3 tum och tjocklek 2 eller 4 tum.
På eftersommaren 1884 stod kyrkan nå-gotsånär färdig. Målningen, vilken ingick i entreprenörens kontrakt, var utförd under sommaren av en målarmästare fr. Göteborg med namnet Vidbom. Färgen var ljusgul.

TORNSPIRAN

År 1884 i början av maj började man att taga itu med tornet. Överbyggnaden skulle tagas ned och en ny uppföras.
Här ett minne fr. denna tid:
Man hade rest upp ställning vid tornets norra o. södra sidor, och man hade tagit ned globen och flöjden o. även kopparplåten på tornspiran nedåt. Nu skulle man draga ned spiran med en lina. Man hade fästat en grov och mycket lång lina i träspirans övre ända, och så hade man lossat på spirans fäste nedtill.
Det var på f.m. en dag. Vår lärare Eklund hade varit ute och fått se vad som förehades där uppe. Han kommer in i skolsalen och ber att vi skulle komma ut allesammans. Fem eller sex man hade tagit plats nere vid de nuvarande kyrkogårdsgrindarna och drogo i linan. När vi kommo ut hade spiran redan börjat att svänga fram och tillbaka, och efter några, för varje gång starkare svängningar, störtar den ned med spetsen före och blev liggande utanför tornhusdörren, allt med ett väldigt brak.
Här lågo nu många hästlass med sönderslaget trävirke. Sedan nedrev man för hand den nedre kupolformade delen av överbyggnaden, varefter de triangelformade partierna uppmurades, och den nya tornspiran uppfördes under sommarens lopp. Under denna tid voro ringklockorna nedtagna.
Söndagen d. 31 aug. 1884 förrättades gudstjänst för första gången i den nya kyrkan, med fortsättning, sedan varje söndag.
Den nya orgeln, som ej ingick i entreprenörens kontrakt, var då ej färdig. De första söndagarna hade man placerat en kammarorgel i koret (södra sidan). Den spelades av Maurits Holmberg, 16 år gammal och fosterson till komminister Holmberg å Lyckan. Den nya orgeln byggdes av orgelbyggaren Samuel Molander i Göteborg. Pris 8.000 kronor, och den blev färdig fram på hösten 1884.
Den gamla orgeln blev sedan såld på auktion, men ej helt utan delvis.

INVENTARIER I DEN NYA KYRKAN

Altartavlan, som blivit uppsatt 1838, återuppsattes, efter att ha blivit renoverad i den nya kyrkan.
De fyra evangelisterna med sinnebilder, blevo på past. Heümans förslag nyanskaffade. De skola hava blivit utförda av en konstnär Callmander, pris: 600 kr.
En gammal altartavla uppsattes i sakristian. Den är mycket hårt anfrätt av tidens tand. Huvudmotivet å mittfältet föreställer kristus på korset, och den kan således ej vara den altartavla som fanns före 1838 års. (Föreställande Jesus undervisande apostlarna/LÅ anm.)
De målningar -Kristus och apostlarna- som nu finnes uppsatta nederst i kyrkan voro i den gamla kyrkan uppsatta i läktarbarriären. Men där kunde de ej hava blivit uppsatta innan någon gång under 1830-t. ty enl. en sägen uppfördes orgelläktaren på 1780-talet då orgel anskaffades. Men denna läktare var ej så bred att den räckte till kyrkans sidoväggar, utan stod på pelare och med fäste i kyrkans gavelvägg. Bredden var endast vad orgeln upptog och dessutom en smal gång på varje sida av orgeln.
Men så någon gång under 1830-t. byggde man ut läktaren åt sidorna, till kyrkans väggar, och först nu kunde man uppsätta dessa målningar å barriären, där de sedan hade sin plats så länge kyrkan hade bestånd.
Men var i kyrkan voro dessa målningar placerade under tiden före 1830-t? Det vet man ej med visshet nu. Under läktaren (såsom nu) kunde det ej vara, ty här var höjden från golvet endast styvt 3 alnar. Här var också trappuppgång invid väggen till läktaren från mittgången. På kyrkans sidoväggar var absolut ingen plats för dem, ty väggarna voro låga och från fönstrens övre kant och till taklisten var höjden alldeles för ringa.
Min uppfattning kanske delas ej om jag skriver att dessa målningar utgjort altartavla före 1838. Jag stöder min uppfattning främst på att Bexell skriver 1817 att altartavlan föreställer Kristus undervisande apostlarna etc.

KYRKANS DOPFUND

Huggen av sten är helt säkert av hög ålder. Anmärkningsvärt är att den ej stod inne i kyrkan under den tid gamla personer på 1840-talet kunde minnas, utan den stod i Klockaregården utanför ett av boningshusets fönster. Jag såg själv i min barndom att den stod där, fylld med jord och en rosenbuske planterad i jorden. Under stark vinterkölds inverkan på den våta jorden skall den hava blivit spräckt någon gång i tiden.
En tid efter det den nya kyrkan var uppförd, flyttades den in på kyrkogården o. placerades vid kyrkans södra vägg. Här fick den stå i många år. Omsider började dock pietetskänslan för den gamla funden att framträda. Den lagades med cement och inflyttades i tornhuset, och slutligen, jag tror omkr. 1920, återfick den sin hedersställning såsom dopfund och sin plats i koret.
Dopskålen är en gåva till kyrkan av hemm.ägaren och kyrkovärden Sven An-dersson o. hans hustru i Annestorp, som inskriften angiver:
S.A.S. - B.S.D.
Annestorp 1839
Han var född 1787 och en äldre broder till min morfar Benj. Andersson i Lindomeby. De voro födda i Hällesåker.

DET HÖGA URVERKET

Som nu finns i kyrkan skänktes till den gamla kyrkan omkr. 1830 av hemm.ägaren Johannes Lindberg och hans hustru, Knipered 4. Han avled 1859.
Samma givare hava även skänkt paten ell. Oblatasken den 9 maj 1829.

TVÅ ÄLDRE VINKANNOR

Med inskrift och tidsuppgift: "Skänkt till Lindome kyrka den 2 maj 1856." Den ena har n.t:" L.M. Lindberg" och den andra "J.N. Lindberg". Dessa båda bröder, Martin och Niklas Lindberg voro födda på Bräcka i Lindome på 1820-t. De blevo handlande i Göteborg o. de skänkte således samtidigt var sin vinkanna till kyrkan 1856.
Den ljuskrona av glas som nu hänger i sakristian, blev även skänkt till den gamla kyrkan av M. Lindberg. Hängde längst fram i kyrkan.
Deras affärslokaler i Göteborg voro vid östra och s. Hamngatorna och deras affärer voro med de förnämligaste i staden. Martin Lindberg förde i sin affär: ljuskronor, väggarmaturer, candelabrar, lampor, bordsilver, optiska och matematiska instrumenter, chirurgiska bandager m.m. enl. annons i en Göt. Kalender 1864. Dessa bröder voro alls icke i släktskap med Lindbergs i Knipered.
Nu äro deras namn i allmänhet helt glömda i Lindome.
De två stora ljusstakarna, som nu stå på altaret, skänkte byggmästare Svensson till kyrkan, när han hade denna färdig.
Baldakinen som nu befinner sig uppemot taket i sakristian var över predikstolen i den gamla kyrkan.
Nummertavlorna på läktaren nu, tillhörde även den gamla kyrkan.
De två ljuskronorna över de främre läktarna o. de två längst ner i nuv. kyrkan tillhörde även den gamla kyrkan. Den nu främst hängande ljuskronan är inköpt för medel som i USA vistande lindomeboar hopbringat och hitsänt (omkr. 400 kr.) med önskan om att en ljuskrona skulle inköpas -år 1911.
Den andra kronan framifrån är skänkt av hemm.äg. Anders Andersson i Skäggered, något efter den förra.
Den gamla kyrkan hade ej värmeanordning, När den nya var färdig placerades tvenne stora kaminer, en vid var sida i koret. Fram i kyrkan värmde dessa rätt bra, men ner mot ingången var alldeles kallt under vintertiden.
År 1916 anlades värmeledningen.

RINGKLOCKORNA

Före 1729 när tornet uppfördes fanns väl ett klockspel å kyrkogården. Men var denna stod, är ej känt nu, men helt säkert på södra sidan av kyrkan.
Före 1725 tycktes man endast hava haft en klocka , ty nämnda år blev den mindre gjuten första gången. Den större blev gjuten första gången 1577.
Sedan blevo de omgjutna, den mindre redan 1751 och den större 1754, båda i Göteborg och av en klockgjutare med namnet Johan Daglieb.
Den större hade samma inskrift som för närvarande. På den mindre lästes:
När jag först begynner ljuda
Herrans folk till andakt bjuda
Adolf Fredrik konung är
Uti Sverige, huld och kär
Samt Lovisa, hulderika
Rikets drottning, dygderika
De ock föda Herrens hjord
Uti Lindome med Guds ord.
År 1751.
Denna inskrift blev vid sista omgjutningen helt slopad, och ny inskrift författad.
Före kyrkans ombyggnad hängde kloc-korna i grova träaxlar (ek) ca 30 c.m. i fyrkant. I axlarnas ändar voro tjocka järndubbar (ca 8 c.m. i diam.) insatta, vilka gingo i lager. Med anledning av att klockans hela tyngd befann sig under den grova träaxeln, gingo klockorna mycket tungt, och det var ett styvt arbete att ringa desamma. När man vid ringning efter dödsfall skulle ringa desamma 20 minuter eller 2 timmes tid, måste ringkarlarna vara fyra, så att de kunde avlösa varandra.
När tornets nya överbyggnad var färdig, och klockorna återigen skulle upphängas, anskaffade man nya axlar av järn -ej de nuvarande, men i huvudsak samma form som dessa-. Med anl. Av dessa axlars bågform uppåt, gick klockorna nu mycket lätt att ringa. År 1887 spräcktes båda klockorna inom en tidsrymd av en månad o. nio dagar. Den mindre spräcktes den 1 mars, då ringning utfördes för avlidne hemm.äg. Anders Larsson i Kättered, och den större spräcktes den 9 april, då ringning skedde för avlidne drängen Håkan Pettersson i Lindome by 2.
Man kan undra om inte de nya järnaxlarna i vilka klockorna upphängdes 1884 voro en bidragande orsak till att klockorna spräcktes. Klockorna gingo nu betydligt lättare att ringa, och man kunde således få dem högre upp än när de hängde i träaxlarna och följaktligen slogo kläpparna hårdare slag. Anmärkas får också, att kläpparna voro tunga. Efter sprickningarna lät man svarva dessa, så att de blevo lättare.
Ringkarlen som ringde den mindre klockan hade i sin ungdom varit dräng hos And. Larsson, och för att hedra sin f.d. präktige husbonde drog han klockan kraftigt, så att ringningen skulle höras vida omkring i bygden, med den obehagliga påföljden att klockan spräktes.
Båda klockorna lagades av klockgjutaren Lars Olsson från Ystad för 425 kronor, och provringning ägde rum den 27 juli 1887.
Lars Olsson hade mejslat in små metallbitar tvärs över sprickorna -en spricka upp o. ner i var klocka- varefter sprickorna fylldes med klockmetall. Hans arbete ägde dock ingen längre varaktighet. De inmejslade metallbitarna föllo undan av skakningen och sprickorna öppnade sig åter och efter 7 års förlopp voro klockorna obrukbara.
Nu måste de omgjutas. De blevo omgjutna vid Eriksbergs Mek. Verkstad vid Göteborg, den stora i slutet av 1894, och den mindre i början av 1895.
Omgjutningen med nya axlar gick till omkring 1.400 kronor. Inskriften kan läsas i klockorna.

KYRKANS INVIGNING

1885, onsdagen den 27 maj -4-dag pingst- invigdes den nya kyrkan av kontraktsprosten Levan i Vallda, assisterad av tolv prästmän.
Inv.akten var utsatt att börja kl halv 12. Redan rätt tidigt på f.m. började en stor människoskara att samlas på kyrkogården. Denna växte så att vid 11-tiden kunde den församlade menigheten räknas i tusental. Vid dörrarnas öppnande uppstod en mycket svår trängsel o. det stora kyrkorummet fylldes både till sitt- o- ståplatser och det sades att en hel del kunde ej komma in i kyrkan.
Kontraktsprosten Levan -omkring 80 år gammal- o. de assisterande prästerna samlades i gamla skolhussalen och gick i pro-cession under klockringning upp till kyrkan.
Under det ps. 320:2,3 utfördes gick prosten för altaret och runt omkring altarringen ställde sig de assisterande i följ. ordning fr. södra sidan:

Kyrkoherde Svensson, Frillesås
Kyrkoherde Hallenberg, Onsala
Komminister Holmberg, Lindome
Kyrkoherde Sjöholm, Torestorp
Kyrkoherde Vinberg, Ölmevalla
Kyrkoherde Norrman, Vallda
Pastor Cullberg, Harestad
Pastor Cervin, Värö
Kyrkoherde dr Björck, Vinberg
Kyrkoherde Ahlberg, Ljungby
Pastor Ljungnér, Fjärås och
Pastor Nordmark, Onsala
Textord för prostens inv.tal var: 2 Mos.b.3:5
Sedan förrättades högmässogudstjänst. Altartjänsten förrättades av kyrkoherde Svensson och komm. Holmberg, denne såsom sjungande liturg.
Predikan hölls av past. Heüman med ing.ord: prof Joel 3:18 -Till texten hade valts Dav.ps. 132: 7-9, 13-16 versar. Efter predikan förrättade kyrkoh. Björck o. Norrman altartjänsten.
Orgeln spelades av vik. Org. Axel Kjöl-lerström fr. Tölö.
Efter högmässans slut invigdes det nya kyrkogårdsområdet. Prästerna samlades fram i kyrkan och företrädd av kyrkokören under ledning av folkskollärare Brambér, sjöngs ps 452:1 tågade prästerna ut ur kyrkan o. togo plats på övra, södra avsatsen vid trapporna väster om tornet. Menigheten samlade sig runtom här. Prosten assisterades nu av 14 prästmän. Textord till talet voro 1 Tess. 4: 14. Efter sjöngs 452:2.
Klockan var nu omkring 4 e.m.
Väderleken var den allra bästa. Klar, ej för varm luft.
Av de assisterande prästerna levde pastor Reinold Cervin till längst fram i tiden. Han var född 1854 och avled såsom prost och kyrkoherde i Halmstad 1939.

FÖRSAMLINGENS KYRKOGÅRD

Torde med all säkerhet räkna sina anor från den tid, då kristendomen åtminstone mera allmänt gjort sitt inträde i våra bygder.
Under hedniska tiden hade bygdens befolkning här sin begravningsplats å högarna eller där den av träd och buskar nu igenväxta grusgropen befinner sig. Då brändes de döda och vid grustagning här under 1800-talet, hittade man stundom urnor. Dessa hade varit nedsatta i högar eller ätthögar = familjehögar.
När jag i början av 1880-talet gick i folkskolan, visade vår lärare Eklund oss en dag en urna av lera, till hälvten fylld med svart aska. Den hade blivit hittad i högarna vid grustagning. Den kunde rymma styvt en liter. Den var något söndrig i brädden å ena sidan. Till formen liknade den en liten kruka.
Bygdeuttalet för detta område, har alltid varit höga = hôva, utan böjning. Detta uttal har således fortlevat under 1.000 år, och det har liv ännu.
Med kristna lärans antagande kom även ett annat begravningsskick att tillämpas. Ny begravningsplats utsågs nu, ett par hundra met. Söder om den förra, och så uppfördes även kyrkan på detta område.
Men vi övergår till vår tid. Kyrkogården var, innan den nya kyrkan byggdes, mycket mindre än den är nu. Västra muren låg i riktning n.-s. Endast några meter väster om tornet. Södra muren är orörd fr. äldre tid. Östra muren flyttades några met. längre åt öster. Norra muren låg i ö.-v. Omkring 20 met. söder om där tvärgången nu är. Men under den svåra koleaepidemien 1834 förstorades kyrkogården norrut omkring 20 met. Muren flyttades då till nuvarande tvärgången.
Å detta nya område begravdes -enl. be-rättelse- åtminstone en del av dem som avledo i kolera nämnda år. Kyrkogården förstorades således med mycket stora om-råden åt norr o. väster 1883.
I västra kyrkogårdsmuren var en portal ell. stigport. På lindomemålet kallades en sådan "stätt" (stætj'a). Den befann sig dock ej mitt för tornhusdörren, utan något längre åt söder, där backen inte är så brant, och i södra muren var en sådan stätt. De voro murade av sten och välvda samt kalkputsade.Till skydd mot väta voro de täckta av tegel.
I genomgången voro grindar. Dessa portaler ell. Stättor blevo nedrivna när kyrkogården förstorades. Den södra kunde gärna lämnats orörd, ty muren blev ej flyttad där, men de ledande männen hade inte pietetskänsla för fädernas byggnadsverk.
En gråstensläggare Bringel från Sätila åtog sig läggningen av den nya kyrkogårdsmuren 1883. -Barrträdsplanteringen å kyrkogårdens n.ö. del utfördes av folkskollärare Eklund med skolbarnens hjälp. Oxlarna efter muren planterades 1884 av Eklund och folkskollärare Thorsson vid Hede folkskola i Tölö.
Grindarna i kyrkogårdsmuren förfärdigades av smedsmästaren Aron Olsson, Annestorp 1.
Den äldsta gravsten, försedd med in-huggning erinrar om den tid då Halland hörde under Dana välde. Det är en tälgsten c.a. 80 c.m. hög och 50 c.m. bred. Inhuggning på danska men ej svårläslig, samt årtal 1630. Stenen är nu inlagd i ett av tornrummen. Inskriften slutar så:
"Denne sten haver Märta Olles dotter becostet oc hörer mig oc mine arfvinger till". En sådan slutsats skall ej ha varit ovanlig i den tiden.
Den äldsta -en liggande stenhäll- på kyrkogården har denna inhuggning:
Här under liger
Begraven
Ben. M Olsson
Kniber
O.M.D.
Ano
1697

LINDBERGSKA GRAVEN

Detta gravmonument i 1700-t. stil med sirligt huggen häll, med utom personalier och tänkespråk -1 Timot. 1:15,16- både livets o. förgängelsens emblem såsom: ett lindträd överst, och under: en lie o. en spade korslagda- ett timglas och en dödskalle över två korslagda ben, allt nu hårt medfaret av tidens tand.
Lindbergarna voro bosatta i Knipered nr. 4, där den siste Johannes Lindberg avled 1859, rätt gammal och barnlös o. efterlämnande en stor förmögenhet. Över hans grav finnes en gravvård n.o. om Lindbergska graven. Personalierna å lindbergska gravhällen är så:
Här under hvilar
Herr Lars O. Lindberg
Född den 24 juli 1743
Död den 13 september 1783
Och
Hans kära maka
Maria Barbara Lindberg
Född Vestmand.
Född den 2 februari 1743
Dödd den 18 juni 1788.
Samt under minnesspråken: 1 Timot 1:15 och början av 16 versen.
Denne herr Lars som var född i Knipered kom i unga år till Göteborg och blev handlande ell. Enligt en annan uppgift bryggeriägare. Han avled i unga år, och li-kaledes hans maka, som skall ha varit född kommendörsdotter. De efterlämnade barn. En dotter skall hava blivit gift med en köpman av tysk härkomst med namnet Koch.
En sonson ell. Sonsonson till herr Lars, var Charles Felix Lindberg, född 1840. Han blev handlande o. skeppsredare. Avled 1909.
Enl. göt. Krönikören Fredberg, donerade han över två millioner kronor till Göteborgs stad, varav räntan skall användas till stadens förskönande.
En av stadens milliondonatorer, var alltså bördig från Lindome.
Herr Lars skall hava varit farbroder till Johannes Lindberg.
År 1876 blev ett lik nedsatt i Lindbergska graven, Den avlidne var en f.d. vinhandlare i Göteborg. Han hade avlidit i Leipzig men liket blev fört sjöledes till Göteborg och därifrån till Lindome. Å en plåt på kistan lästes: konsul Karl Koch.
Liket var redan jordfäst när det anlände till Lindome. Men de närvarande önskade dock en präst som assisterade vid bisättningen.
Den gamle pastor Lars Lundberg var då bosatt på Hagen i Gårda 2. Han hade aldrig haft kall och hade slutat sin prästerliga gärning året förut och han var i fattiga omständigheter. Man ålitade honom att läsa -troligen en bön- vid graven. Efter honorerade en av de närvarande honom med 50 kronor. Pastor Lundbergs tacksamhet var djup och stor. En så stor gottgörelse hade han aldrig under sin långa ämbetstid erhållit för någon ämbetsförrättning.
Vid detta tillfälle blev det uttalat vid graven att "Detta lik är det sista som bliver nedsatt i denna grav."

TORNKRÖNET BRÄCKT UNDER STORM

År 1902, natten mellan juldagen och annandagen under stark orkanartad n.v. storm böjdes tornkrönet -själva korset- något åt öster, och under en likadan n.v. storm natten mellan den 8 å 9 sept. 1903, avbröts det och blev hängande i järnbeslaget nerefter tornspiran varefter det nertogs.
År 1904 anskaffades ett nytt tornkrön av gjutjärn.
Det levererades av Göteborgs Mek. Verkstad för ett pris av 475 kronor inberäknat metallarbetet. Det levererades i fyra delar och väger tills. 900 kilogram.
När det anlänt uppstod fråga om spiran kunde bära ett så tungt krön. Arkitekten Adr. Pettersson som uppgjort ritning till tornspiran var här o. undersökte saken o. fann att någon fara ej förelåg att uppsätta krönet om man förstärkte spiran inuti, nedtill med järn. Det förra krönet var mycket lättare. Det var av trä och överdraget med förgylld plåt. Det nya är vackrare och mera smidigt än det förra var.
En byggmästare Larsson fr. Göteborg uppsatte det nya krönet för 900 kronor under juli månad 1904.

Och nu slutar jag här beskrivningen av kyrkan.Vad som sedan gjorts, både för dess bibehållande och förskönande, ligger närmare våra dagar och är mera allmänt känt.
Alfr. Jönsson

 

 

Lars Åshammar, 3/1 1997



Cookies