Altartavlan


En altartavla innehåller mycket symbolik. Mer än man först kan tro. Här får du läsa vad ikonmålaren Erland Forsbergs altartavla i Lindome kyrka innehåller för skatter.

ALTARTAVLAN I LINDOME KYRKA.

Men Maria stod och grät utanför graven.
Gråtande lutade hon sig in och fick se två änglar i vita kläder
Sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna.
Och de sade till henne: "Varför gråter du, kvinna?"
Hon svarade: "De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom."
När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han.
Jesus sade till henne: "Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?"
Hon trodde det var trädgårdsvakten och svarade:
"Om det är du som har burit bort honom, herre,
så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom."
Jesus sade till henne: "Maria."
Hon vände sig om och sade till honom:
"Rabbouni!" ( det är hebreiska och betyder mästare).
Jesus sade: "Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader.
Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er
fader, min Gud och er Gud."
Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon
hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Joh 20:11-23

Ikonen är ett fönster mot himmelen. Den är alltså inte bara en tavla på väggen, utan ett fönster genom vilket man kan skymta något spännande, några som lever och vandrar i en annan tid. Men ikonen är också en symbol för något som öppnar sig om man klickar på den. Tänk, det kunde jag inte ha en aning om. Vilka världar, att det kunde finnas så mycket liv och så mycket nytt i den där lilla bilden….

Det är egentligen inte viktigt vem som målat en ikon, ikoner är därför osignerade. Däremot är det viktigt att ikonmålaren står i en levande tradition, djupt förbunden med kyrkans levande berättelser. I vårt fall hur man skildrat Maria från Magdalas möt med den uppståndne på påskdagsmorgonen. Kanske går berättelserna om hur man skulle måla det mötet lika långt tillbaka som texten själv?

Detta beskriver ikonen:

• Graven är svart - den enda färg som bara tar emot ljus och inte ger något ljus tillbaka.
• Marias röda färg är kärlekens och offrandet färg.
• Jesus har den vita färgen som reflekterar och ger tillbaka allt ljus som finns. Hans kläder är så vita som segerfanan, den vita med det röda korset som syns överst på altartavlan och predikstolstaket.
• Fastän det är påskdag och allt jubel och sång är stenen lika grå som en vanlig dag.
• Jesus har en stav i högra handen som kanske är trädgårdsmästarens redskap, kanske herdestaven.
• Mitt i det grå, mitt i det alldeles vanliga, bryter det fram härliga gröna växter.
• En törnebuske med fem frukter står alldeles intill den svarta graven.
• Vid Jesu fötter finns några veteax.
• Här finns också underbara blommor med speciella betydelser.
• En smultronplanta, en växt som har kart, blomma och frukt samtidigt.
• En liten fjärilslarv längst ned - och några riktiga fjärilar.
• Tre träd bakom graven med tre frukter på var och en, nio frukter.


Nu är detta inte bara en tavla. Det är ett fönster mot himmelen där ju också berättelserna om den tomma graven finns. Om man klickar på ikonen öppnar sig ett nytt fönster eller en ny värld. Allt som finns på ikonen finns inne i människohjärtat också.

Den svarta färgen:

Sorgen och döden och lidandet kan sluka oss, göra oss iskalla och likgiltiga och krävande. Vi kan bli svarta som graven inuti och döda för kärleken och livet och det som mjukar upp oss och ger must och liv och kraft. Berättelserna om den tomma graven har vi inte tagit till oss, i stället odlar vi och trivs med det likgiltiga och kalla och svarta.

Den röda färgen:

Kärleken till Gud och människor kan bryta igenom den gråaste vardag. Maria gav sig iväg där på morgonen, fast de andra säkert tyckte hon var knepig. Hon bara älskade Jesus och ville finnas där i närheten där han låg. Kärlekens röda färg är också offrandets färg. Riktig kärlek innebär att offra sig för den andre. Varje pirrande förälskelse är en hälsning från Honom som är livet. Varje troget årgångsäktenskap också.

Den vita färgen:

Jesus lever, det var han som drog oss denna morgon och kallade oss till kyrkan. Han gav oss ny livslust, varje andetag är en seger över döden. Åter en dag har solen gått upp. Soluppgången är i kyrkans sammanhang en stark symbol för Kristi uppståndelse. Varje söndag är en påskdag.

Växterna mot den grå färgen:

De vackra växterna spränger upp i den gråaste vardag, i det alldeles vanliga, mot den smutsiga betongen. Här finns minnena av såren, av det som gjorde så ont (törnebusken). Men här finns också påskliljan och de ofattbart sköna blommor som bara kan vara en hälsning från den Uppståndne själv. Livet vinner. Livet är starkare än döden.

Törnebusken:

Buskens fem blodröda frukter hänvisar till de fem såren Jesus fick på korset. Dessa skador är de enda sår som finns i himmelen, annars är allt i himmelen friskt och helat. Men Jesu sår gör att vi känner igen honom. "Hans sår gav oss bot" (Jes 53:5). Han led och dog för att världen ska leva.

Staven:

Jesus har en stav i högra handen, kanske en herdestav. Maria kände igen Herdens röst när han nämnde hennes namn, som en god herde kan göra eftersom han känner sina får. Herden som vandrat genom dödsskuggans dal kommer tillbaka i segertriumf. Döden kunde inte hålla kvar honom och nu vill han med staven samla Maria och oss som möter honom till sin kyrka.

Veteaxen:

"Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd."(Joh12:24). Jesus var vetekornet som dog och som gav rik skörd. Det eviga livet.

Smultronplantan:

Är en hälsning till dem som mist ett litet barn, en liten människa som aldrig blev färdig blomma och frukt. Jesus den uppståndne bär också det barnet. Hans seger över döden är total.

Träden:

Ett träd på en ikon markerar att ikonen skildrar en historisk händelse. Vi känner alltså till platsen och tidpunkten för Marias möte med Jesus, träden på platsen öppnar sina grenar mot ljuset och låter sig fångas av vinden. Träd lever i två världar samtidigt, en synlig värld och en osynlig, precis som vi människor gör. Genom födelsen hör vi till skapelsen, den synliga världen. Genom dopet hör vi till evigheten, som inte syns.

Frukterna:

Andens frukter kan få växa fram hos varje människa som möter Jesus som Maria gjorde. Andens frukter är framför allt dessa nio: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet, självbehärskning (Gal 5:22). Om dessa frukter kunde växa fram i våra liv skulle livet omkring oss förändras. Och vi själva också. Pröva ett tankeexpriment: Jag har varit i kyrkan och hört talas om Jesus. Jag har hört barnen sjunga sånger om honom och lyssnat till texterna. Jag tog till och med emot honom i nattvarden. Då har jag gjort samma erfarenhet som Maria Magdalena. Tänk om Andens frukter skulle få växa fram i mitt liv, som det gjorde i hennes? Hur skulle mitt liv se ut då? Vad skulle hända om där växte fram ännu mer kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet…..

Fjärilarna:

Livet för oss människor är som att vara en liten larv med tusen fötter som kravlar omkring längs med marken. En del av oss är stukade och lite ynkliga, några har gett upp. Tänk om vi kunde se den färgsprakande fjärilen alldeles intill oss. Sådana ska våra liv bli, friska fräscha och färggranna och fladdrande för vinden när vi en gång blir sådana som Gud ämnat oss att vara. Det eviga livet finns, tack vare Jesu uppståndelse, alldeles intill oss.

Maria kände inte igen Jesus. Hans uppståndelsekropp skilde sig så mycket från den Jesus hon lärt känna att hon trodde det var trädgårdsmästaren. Så stor skillnad är det mellan livet i himlen och livet på jorden. En gång när livet tar slut kommer den uppståndne Jesus att möta oss och ta med oss hem och förvandla oss till att bli Honom lika.
Kanske känner vi inte igen honom förrän vi hör hans röst som nämner vårt namn.

 

 

Konstnär ikonmålare Erland Forsberg



Cookies